Fanny och Alexander (1982)

Standard
Fanny&Alexander

Det är julafton 1907 och släkt och tjänstefolk samlas i välstående familjen Ekdahls paradvåning i Uppsala. Fanny och Alexander lever väldigt privilegierade liv utan några särskilda bekymmer. Men plötsligt dör deras far i en hjärtinfarkt och snart har deras mor gift om sig med den stränge och asketiske biskopen. Med ens har deras liv kastats om ända och de finner sig i en allt mer ansträngd situation.

Ingmar Bergman är en vit fläck på min filmkarta, men efter att ha knäckt min första Bergmankaramell kan jag inte förstå varför. För vilken film det här var! Det är snyggt, det är ett vasst manus och skådespelarinsatserna är fantastiska!

Jag gillar kontrasterna mellan det sprudlande konstnärshemmet och det karga biskopshuset, det får effekten att bli så mycket större. Man känner så mycket mer för Fanny, Alexander och deras mor på det viset.

När det pratas om Ingmar Berman pratas det alltid om ångest, och att hans filmer ska vara så svarta. Men jag vet inte om jag tycker det syns så mycket i Fanny och Alexander, det bara glimtar till lite grann i vissa scener. Exempelvis i scenen där mor skriker ut sin sorg över den döde faderns likbädd, och det blir samma här att det är kontrasterna som höjer effekten. Eftersom det bara plötsligt blixtrar till med nattsvart ångest i en scen, här och där, blir det så mycket effektivare.

Sen vet jag inte om det bara är jag, men jag tyckte att scenerna där Alexander vandrandes runt i tystnaden i huset träffar på spöket efter sin far kändes väldigt mycket som The Shining. Det är inte en klagan utan bara en observation. 🙂

Men finns det då inget att klaga på i filmen? Jo, det finns en del småsaker. Dels är det konstigt att en film som heter Fanny och Alexander knappt handlar nåt om Fanny eller Alexander, framförallt Fanny är extremt underanvänd. Det hade varit vettigare om filmen hetat Ekdahls. Och dels kändes filmen bitvis lite snabbklippt. Vissa av karaktärsutvecklingarna hade tjänat på lite mer tid (det känns sjukt att säga det om en tretimmarsfilm, men så var det).
All denna klagan kanske är sådant som försvinner om man tittar på den version som är den som Ingmar Bergman tänkt den, alltså den på fem (!) timmar. Så nästa gång jag ser på Fanny och Alexander kommer jag nog ta mig an den långa versionen (om jag nu någon gång känner att jag har så mycket tid över 😉 )

Även om jag inte kan förstå varför jag väntat så länge med att ta mig an Bergman så känns det just nu ganska gött, faktiskt, speciellt efter en sådan här bra film. För nu har jag ju en, i princip, orörd karamellpåse att välja godsaker ifrån!

Betyg: ★★★★☆

Jag hade chansen att få se Fanny och Alexander på bio tack vare en fin tradition av Hagabion i Göteborg att varje år visa bioversionen av Fanny och Alexander (med inkluderad glögg- och pepparkakspaus!) på trettondagen. Ibland lönar det sig att leta sig utanför monopolet. Över huvud taget tycker jag om att det kan finnas möjlighet att få se äldre filmer på bio, det finns ju trots allt ett stort antal filmer man ångrar att man aldrig såg på bio (och ännu fler man är för ung för att ens ha haft en chans att få se).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s