Fönstret åt gården (1958)

Jeff (James Stewart) är fast i sin lägenhet med helgipsat ben efter en olycka. Det har han varit i sex veckor och kommer vara det i en till. Han är minst sagt uttråkad, och det enda han har som underhållning är att titta ut genom fönstret som vätter mot bakgården och iaktta sina grannar i deras dagliga göromål. En dag ser han en av grannarna uppföra sig underligt och han börjar misstänka att allt inte står rätt till…

Jag har aldrig sett en film regisserad av Alfred Hitchcock förut, men han har ju ryktet om sig att vara ”The Master of Suspense”, så det är lite svårt att inte gå in med förutfattade meningar i en sådan här titt. Men jösses, vad Fönstret åt gården levererade! Trots sitt begränsade spelbräde (en lägenhet och en bakgård) lyckas Hitchcock hålla min uppmärksamhet rätt igenom filmen. Det blir för mig aldrig tråkigt utan de små glimtarna man får från grannlägenheterna är tillräckliga för att ens fantasi ska kunna fylla i resten i alla händelser. Väldigt likt som det är i verkligheten när man oskyldigt sneglar in i andra lägenheter och ser de liv som levs där.

Både James Stewart som Jeff och Grace Kelly som hans käresta Lisa funkar väldigt bra i sina roller, speciellt mycket gillar jag Grace Kelly som gör en väldigt sympatisk flickvän.

Jag tycker också att det är en film som är väldigt snyggt filmat, alla de svepande kameraåkningar som visar upp de övriga lägenheterna är alldeles fantastiska!

Med så här gamla filmer får man så klart vara beredd på en del förlegade koncept, såsom en unken kvinnosyn, men det var inte allt för illa i Fönstret åt gården.

Det här var alltså min första Hitchcock-film, men det kommer säkerligen inte bli den sista!

Betyg: ★★★★☆

Annons