En blondins rätt (2001)

Standard
Legally_blonde

Elle Woods (Reese Witherspoon) har precis blivit dumpad av sin kille för att Elle inte är tillräckligt seriös för honom (I hans egna ord: han behöver en Jackie och inte en Marilyn.) För att bevisa att hon minsann också är duktig så söker hon också in på Harvards juridiklinje.

Till ytan är En blondins rätt precis en sådan film som jag inte borde gilla. En komedi med billiga poänger, ofta kopplade till fördomar om könsuppdelningar. Och visst finns det scener där jag skruvar på mig för att det inte funkar alls; exempelvis en scen där Elle lär ett gäng kvinnor hur man bäst använder sin kropp för att få det man vill ha eller en annan där en snabb fördomsprofilering säger oss att en kille som kan mode måste vara homosexuell (något som också visar sig stämma.)

Men trots det så funkar filmen på det stora taget. Mycket av det beror på Reese är otroligt charmig och passar perfekt i rollen som den blonda Elle Woods som är smartare än vad fördomarna säger.

Det är ingen film som är särskilt tankeväckande eller utmanande, men den är underhållande och definitivt tittbar.

Betyg: ★★★☆☆

Interstellar (2014)

Standard
Interstellar_film_poster

En jord på väg mot undergång, ett nyupptäckt maskhål, ett rymdskepp med uppdraget att hitta en ny beboelig planet och en kvarlämnad dotter. Det är grundförutsättningarna för Christopher Nolans rymdfilm Interstellar. För många årets främsta emotsedda filmpremiär, men levde den upp till förväntningarna?

Till viss del skulle mitt svar vara. Det är en väldigt snygg film och jag är underhållen, men den bjuder inte på några nya koncept. Allt vi får se i Interstellar är sådant som vi sett tidigare i andra science fictionfilmer (om än kanske inte med samma påkostade effekter, men i alla fall.)

Den innehåller också en del störande moment som drar ned betyget; ”lustigkurrar” i form av robotar, kvinnliga vetenskapsmän som reduceras till en typiskt känslodrypande kvinna, väldigt klichéartade handlingsvändningar, o.s.v.
Sedan kan jag tycka att Nolans filmer alltid är lite känslokalla. Det tekniska är på topp men försöken att få mig engagerad på ett känslomässigt plan fallerar. Så är det också med Interstellar, jag har svårt att känna något för karaktärerna (undantaget är Jessica Chastain som briljerar i sin roll som den kvarlämnade dottern.)

Det är som sagt ingen dålig film, utan mer bara en lagom underhållande bioupplevelse som jag inte direkt känner någon lockelse att se igen.

Betyg: ★★★☆☆

En fysikers tillägg
För mig som fysiker var en stor del av lockelsen med filmen att det i förväg pratades mycket om att den teoretiska fysikern Kip Thorne bistod med idéer och den vetenskapliga konsultationen för filmen. Vad gjorde det här för filmen då? I stora drag har det fått till följd att de flesta koncepten i grunden har korrekta teorier, medan det för filmtittandets skull spelar mindre roll.
Som exempel kan nämnas en av de första planeterna de landar på som befinner sig i en snäv bana runt ett gigantiskt svart hål. Normalt sett, för ett statiskt svart hål, skulle det inte finnas en stabil bana så nära utan planeten skulle slitits sönder av gravitationskrafterna. Däremot så finns det stabila banor för roterande svarta hål, så i en snabb replik sägs det i filmen att det svarta hålet roterar. Det här är inget som bryr de flesta biotittare, eftersom de flesta inte har en intuitiv känsla för vad lösningarna till Einsteins ekvationer innebär, men det gör att filmen håller för alla som i efterhand diskuterar alla möjliga och omöjliga aspekter av filmen.

Så avslutningsvis, visst är det roligt att man bryr sig om att göra sin film så överensstämmande med verkligheten som möjligt fast för mig gör det nog till eller från för filmens faktiska underhållningsvärde.

Apornas Planet (1968-1973)

Standard

I och med att det i sommar kommer del två i den nya trilogin apfilmer har jag spanat in originalseriens fem filmer.

Var beredd, det kommer att förekomma spoilers i inlägget då jag inte kan prata om de senare filmerna utan att berätta vad som händer i de tidigare.

planetblu-ray6
Fortsätt läsa

Top of the Lake (2013)

Standard
top_of_the_lake

Top of the lake börjar med att tolvåriga Tui försöker begå självmord i en sjö. Efter att hon räddas så upptäcker polisen att hon är gravid i femte månaden. Hon är förståeligt chockad och när Robin (Elisabeth Moss) försöker prata med henne vill hon inte berätta vad som hänt. Hon får åka hem till sin familj men rymmer sedan hemifrån och gömmer sig i skogarna kring det lilla samhället. Det är nu en kamp mot klockan för att hitta henne innan någonting händer med henne. När utredningen fortskrider uppdagas fler och fler mörka hemligheter i det lilla Nya Zeeländska samhället.

Naturen på Nya Zeeland är så klart mycket vacker, men den är också mycket ödslig, vilket passar en sådan här serie. De höga bergen, de skogsklädda dalarna, och de djupa sjöarna kan dölja många hemligheter.

Det är överlag ett upplägg som påminner om Twin Peaks; ett litet samhälle med vacker natur och massa hemligheter. Men där Twin Peaks har ett brett persongalleri, där alla är intressanta, så haltar Top of the Lake lite. Vissa av trådarna är inte lika intressanta. I Twin Peaks står också brottsutredningen i absolut centrum, medan den i Top of the Lake hamnar lite i skymundan. Sedan är ju en skillnad, så klart, att Twin Peaks har övernaturliga inslag medan Top of the Lake inte har det.

Trots sina brister är det en fängslande historia om ett vidrigt samhälle där kvinnor utnyttjas och polisen tittar åt andra hållet.
Och jag kan inte ha varit allt för besviken för jag såg alla avsnitt i sträck på en dag.

Betyg: ★★★☆☆

Snabba Cash – Livet Deluxe (2013)

Standard
imageSnabba cash – livet deluxe är den avslutande delen i Snabba cash-trilogin.

I filmen berättas tre historier parallellt. I den första lever JW i landsflykt och letar efter sin syster, i den andra planerar Jorge den sista stora stöten och i den tredje infiltreras den serbiska maffian av en polisaspirant.

De här tre historierna ska sedan flätas ihop och med den andra och tredje tycker jag det funkar bra, men den första känns mest som ditklistrad bara för att få till en slags avslutning på JWs historia. Troligen har Joel Kinnaman blivit för poppis i Hollywood så det här lilla var det enda som han hade tid med.

Fortsätt läsa