Syskon återvänder till sitt barndomshem för att fira en förälder som fyller jämt. Väl där börjar snart gamla oförätter och bråk bubbla upp till ytan, och den glada stämningen byts snart ut mot en mer konfliktfylld sådan.
Känns grundberättelsen i Blondie igen? Det är för att den återfinns i det så mycket bättre mästerverket Festen(1998). Med en så kapad grundhandling måste man komma med någonting nytt för att filmen ska lyfta. Det gör tyvärr inte Blondie.
Den puttrar på i stadigt tempo, och sen är den slut.
Det är svårt med sådana här medelfilmer. Det finns inte så mycket att säga om dem.
Blondie är en habil film, men den lyfter aldrig till mer än så. Det jag kommer ta med mig är fotot, som är väldigt snyggt, och Marie Göranzon, som verkligen sopar banan med de andra vad gäller skådespel.
Betyg: ★★★☆☆
Danny the Street 