The Place Beyond the Pines (2013)

Standard
The_Place_Beyond_the_Pines

The place beyond the pines är en film som flyttar fokus ett antal gånger. Det börjar med Luke Glanton (Ryan Gosling) som jobbar som motorcykelstuntförare för ett kringresande nöjesfält. I en av städerna han besöker får han reda på att hans ex fött deras gemensamma son. Han bestämmer sig för att stanna i staden och börjar snart råna banker för att kunna försörja sin son. Fokus flyttas sedan till Avery Cross (Bradley Cooper) som jobbar som polis i staden och är med på utryckning för ett av bankrånen. Och efter att ha följt honom ett tag flyttas det till deras söner.

Jag gillar upplägget på filmen, med de tre separata berättelserna som har sina beröringspunkter och man ser hur händelser i en historia påverkar händelseförloppet i en annan. Ett sådant här upplägg funkar ju bara om alla berättelserna håller, och det tycker jag att de gör här. Den första med Ryan Gosling är den starkaste, men de andra är inte långt efter.

The place beyond the pines är en långsam men mycket vacker film och har en historia som verkligen greppade tag i mig. Det är en film där fädernas misstag påverkar sönerna. Och inte på ett positivt sätt.

Betyg: ★★★★☆

Trivia: filmen heter som den heter för att den utspelar sig i staden Schenectady, vars namn kommer ifrån ett mohawkskt ord som på engelska kan översättas till ”place beyond the pine plains”.

Guardians of the Galaxy (2014)

Standard
GOTG-poster

Jag har något problem med Marvel Studios och deras filmer. Deras filmer är förvisso oftast ganska snygga, men jag känner inget för karaktärerna och det finns ingen insats i handlingen. Det är aldrig tal om att hjältarna kommer förlora. Och det är inte så att jag tror att Stålmannen inte kommer stå som segrare i slutändan, eller att Läderlappen inte kommer att ta fast Jokern till slut, men det måste ändå kännas som att de kan förlora. Filmerna från Marvel känns för lite som berättelser som måste berättas och mer bara som ett nödvändigt steg på vägen till nästa Avengers-film (den första Avengers-filmen var en av få Marvel-filmer som var lyckad, tycker jag).

Och det är lite av det som är Guardians of the galaxys problem också. Det är en snygg film men jag känner inget för karaktärerna och jag bryr mig egentligen inte vad som händer dem heller.

Men vilka är då karaktärerna och vad handlar filmen om?
Chris Pratt spelar Peter Quill/Star-Lord som blir kidnappad av rymdpirater 1988 som liten pojke. 26 år senare tar han sig fram i galaxen som tjuv, men ute på ett av sina uppdrag stjäl han något som han inte borde som hotar hela galaxen. Han måste då sammarbeta med en brokig skara karaktärer för att rädda galaxen. Det är Gamora (Zoe Saldana) en grönhyad lönnmörderska, Drax the Destroyer (Dave Bautista) en tatuerad krigare ute efter hämd, Rocket (Bradley Cooper) en genmodifierad, talande tvättbjörn, och Groot (Vin Diesel) en fåordig trädliknande varelse.

Det är i denna brokiga skara som mycket av filmens behållning är tänkt att ligga. Det ska vara lustigt att det är en talande tvättbjörn med förkärlek för vapen med. Och att det vandrande, talande trädet bara kan säga ”Jag är Groot.” Eller att den mänskliga karaktärens alla popkulturella referenser är från 80-talets jorden, eftersom han blev kidnappad då (man kan ju fråga sig om han inte borde ha skaffat sig lite nya referenser på de 26 åren då han färdats kring galaxen).

Tycker man det här låter kul kommer man vara väldigt underhållen av filmen, men om man som jag bara är måttligt imponerad av denna ytliga fernissa så finns det inget att greppa tag i under det.

Betyg: ★★☆☆☆