Det är 60-tal i Folkrepubliken Polen och föräldralösa Anna ska avlägga sina nunnelöften, men innan hon får göra det måste hon besöka sin moster som hon aldrig har träffat. Väl framme hos sin moster får hon veta att hon inte alls heter Anna utan Ida Lebenstein och är judinna. Dessutom mördades hennes föräldrar under Andra världskriget. De bestämmer sig för tillsammans försöka leta reda på Annas föräldrars grav.
Ida är inte en film för de stora massorna. Den är filmad i svartvitt och i 4:3-format, dessutom är den väldigt långsam och det händer inte så mycket. Men för mig funkade den bra, för även om det inte händer så mycket så är det en väldigt snygg film. Och bristen på extern action kompenseras av intern sådan. Både Anna och hennes moster genomgår stora inre förändringar som de båda skådespelerskorna porträtterar suveränt, speciellt Agata Trzebuchowska som spelar Anna.
Ida behandlar en komplicerad del av Polens förflutna med både förföljelse av judar under Andra världskriget och även förföljelse av polska motståndsrörelsen under det Sovjetiska styret efter kriget. Det här är en del av historien som jag måste erkänna att jag inte alls har särskilt bra koll på, så det var även intressant att få veta lite mer om det.
I slutändan blir den kanske lite väl långsam, men det är fortfarande än bra film, och något som jag skulle rekommendera till alla som vill se en lite annorlunda film.
Betyg: ★★★☆☆
Danny the Street 