Don Jon leker med motsättningarna mellan någon som får sin bild av sex och samlevnad genom att konsumera kopiösa mängder porr (Joseph Gordon-Levitt) och någon som får sin bild av förhållanden och förälskelser genom en lika stor mängd romantiska filmer (Scarlett Johansson). Delvis funkar det rätt så bra, det är lite småroligt med deras olika föreställningar om hur förhållanden ska, eller inte ska, vara, men delvis blir det för stereotypiskt. Det märks att det här är Gordon-Levitts första egna film, för ibland målar han med lite väl bred pensel. Killar är si och tjejer är så, funkar bara till en viss gräns.
Julianne Moores karaktär är den enda med lite djup, men hon är tyvärr alldeles för underanvänd. Hon används i princip bara för att få Gordon-Levitts karaktär till hans karaktärsbåges slut, men hon är den intressantaste karaktären i filmen och det skulle vara roligare att få följa henne mer också.
Don Jon är inte en dålig film, men inte heller så jättebra. Den skvalpar fram i mellanmjölksland, det enda som gör att berättelsen står ut lite från många andra romantiska komedier är att den har porr i en sådan framträdande roll. Det är inte en film som jag kommer komma ihåg särskilt men jag tycker det kan finnas potential i Gordon-Levitts framtida filmskapande.
Betyg: ★★★☆☆
(Vad var egentligen grejen med Jons systers ständiga stirrande ner i sin mobil filmen igenom? Ville filmen med det säga att alla har vi vårt egna beroende. För Jon var det porr, och för Jons syster var det mobilen. Om så var fallet, var det inte så bra gjort, det blev mest bara konstigt.)
Danny the Street 