Riley är en flicka som bor i Minnesota och trivs med sitt liv. Hon har sina vänner och sin hockey. Vad mer kan man begära? Men så en dag bestämmer sig hennes föräldrar för att de ska flytta till San Fransisco. Ny stad, ny skola, och nya vänner. Rileys känslor är i kaos, och hon blir deprimerad.
Det är en intressant premiss till en barnfilm, och ett perspektiv man inte får se så ofta. Det hade räckt för mig, jag skulle gärna se en tecknad film som behandlar ett seriöst ämne utan att känna sig tvungen att skämta hela tiden. Men nu är det här en Pixarfilm, så nu tillkommer en till dimension till filmen. I Rileys huvud (och i alla andras också) bor manifestationer av hennes fem grundkänslor, Glädje, Vemod, Ilska, Rädsla, och Avsky. Det är de som styr över Rileys känslor genom att trycka på knappar på en kontrollpanel. Det är här inne, i Rileys huvud, som huvudintrigen i filmen tar plats. Glädje och Vemod tappar nämligen bort sig i Rileys undermedvetna och det är upp till de andra tre grundkänslorna att ta hand om Rileys känslor medan Glädje och Vemod kämpar för att ta sig tillbaka till kontrollrummet.
Insidan ut är en rolig film och jag skrattade gott ett flertal gånger i biomörkret, men jag kan inte komma ifrån att känna att Pixar har gjort det väl lätt för sig. Om de nu vill göra en film om en tjej som är ledsen och deppig, varför inte hålla sig till det? Varför tvunget införa mekanismen med manifestationerna av hennes känslor och kontrollpanelen? Det är verkligen att göra det lätt för sig att förklara någons depression med att små figurer har klantat sig i hennes huvud och gått vilse.
Sen kändes det också som att de som skrivit filmen haft en brainstorming-session och kommit på massa lustiga små liknelser om hur hjärnan fungerar, men att de inte haft hjärta att sen sålla i idélådan utan tagit med allt.
Men allt som allt är Insidan ut ändå en underhållande film som både vuxna och barn kommer gilla. Den visning jag gick på var sent på kvällen och den var proppfull med gapflabbande vuxisar, så i den målgruppen verkar den gå hem i alla fall.
Betyg: ★★★☆☆
Danny the Street 