Don Jon (2013)

Standard
Don_Jon_Poster

Don Jon leker med motsättningarna mellan någon som får sin bild av sex och samlevnad genom att konsumera kopiösa mängder porr (Joseph Gordon-Levitt) och någon som får sin bild av förhållanden och förälskelser genom en lika stor mängd romantiska filmer (Scarlett Johansson). Delvis funkar det rätt så bra, det är lite småroligt med deras olika föreställningar om hur förhållanden ska, eller inte ska, vara, men delvis blir det för stereotypiskt. Det märks att det här är Gordon-Levitts första egna film, för ibland målar han med lite väl bred pensel. Killar är si och tjejer är så, funkar bara till en viss gräns.

Julianne Moores karaktär är den enda med lite djup, men hon är tyvärr alldeles för underanvänd. Hon används i princip bara för att få Gordon-Levitts karaktär till hans karaktärsbåges slut, men hon är den intressantaste karaktären i filmen och det skulle vara roligare att få följa henne mer också.

Don Jon är inte en dålig film, men inte heller så jättebra. Den skvalpar fram i mellanmjölksland, det enda som gör att berättelsen står ut lite från många andra romantiska komedier är att den har porr i en sådan framträdande roll. Det är inte en film som jag kommer komma ihåg särskilt men jag tycker det kan finnas potential i Gordon-Levitts framtida filmskapande.

Betyg: ★★★☆☆

(Vad var egentligen grejen med Jons systers ständiga stirrande ner i sin mobil filmen igenom? Ville filmen med det säga att alla har vi vårt egna beroende. För Jon var det porr, och för Jons syster var det mobilen. Om så var fallet, var det inte så bra gjort, det blev mest bara konstigt.)

Annonser

Under the skin (2013)

Standard
Under_the_Skin_poster

Som mycken filmtittare möts man ofta av oförståelse från sin omgivning. Hur kan man lägga så mycket tid på att se på film? Finns det inte vettigare saker att ägna den tiden? Men om de hade fått en lika stark upplevelse som jag ibland får när jag ser på film hade deras frågande blickar bytts mot förstående sådana. För det är till viss del de upplevelserna man letar efter. De där som kommer en film av hundra, eller kanske ännu mer sällan. De där då man inte kan slita blicken från TVn och blir okontaktbar för omgivningen. Då man blir totalt uppslukad av filmen och inget utanför filmen existerar.

En sådan film var Under the skin för mig. Filmen började och med ens var jag ett med filmen, gränsen där filmen slutade och jag började suddades ut. Jag var ett med Scarlett. Tillsammans åker vi runt i Skottland och förför män. Tillsammans tar vi dem till ett ödehus där golvet slukar dem. Vad är det vi gör? Och varför? Det är mindre viktigt. Vi har ett uppdrag och vi följer det.

Och så, plötsligt, är filmen slut och jag är tillbaka i soffan och undrar vad som hänt. Sakta återvänder jag till min egen kropp, och jag blir jag igen. Filmen är kvar i mitt medvetande länge och jag ägnar mycket tanke åt den.

Är Under the skin verkligen en sådan bra film? Det kan jag inte riktigt svara på. Jag kan inte tillförlitligt separera filmen från upplevelsen. Det jag i alla fall kan säga är att upplevelsen i sig var fantastisk!

Kommer jag någonsin våga se om Under the skin? På ett sätt vill jag uppleva det här igen, men samtidigt vill jag inte riskera att besudla den här perfekta filmupplevelsen. Kanske får det stanna vid minnet av den här upplevelsen.

Det säkraste är kanske att jaga vidare efter nästa perfekta upplevelse. Kanske kommer den imorgon eller om ett år. Det är inget som går att veta men Jakten är igång!

Betyg: ★★★★★