Maus

Standard
maus-cover

Det finns många som har den inställningen att tecknade serier inte är för dem. De är ju tecknade! De är ju uppenbarligen för barn! Alla de som har den attityden borde läsa Maus av Art Spiegelman, för att se att så verkligen inte är fallet.

Maus är en självbiografisk serie (Maus var även den första serieromanen som vann Pulitzerpriset) om Arts förhållande till sin pappa, och hans upplevelser som jude i nazityskland under andra världskriget. Så vi har dels en ramhistoria som utspelar sig i nutid där Art intervjuar sin pappa om vad som hände under Förintelsen, och dels så får vi i tillbakablickar se det som pappan berättar.

Alla i serien är tecknas som olika slags djur; judar blir möss, tyskar katter, polacker grisar, o.s.v. Det valet baserades dels på hur nazisterna ville få judarna att framstå som skadedjur, men det var också ett sätt för Art att visa på det absurda med att så ensidigt dela in människor efter etnisk tillhörighet på det där sättet.

Själva tecknarstilen är minimalistisk, och färglagd i svart och vitt. Men det spelar ingen roll, för det är så mycket känsla i varje ruta.

art-spiegelman-maus

En serieruta från Maus. Mycket känsla trots att det är utan färg och med få linjer.


Själva valet att teckna alla karaktärer som djur har också den effekten att det står i skarp kontrast mot det tunga ämnet som det behandlar, berättelser med djur är ju annars ofta väldigt lättsamma och ämnade för just barn.

Den självbiografiska stilen, med de två hopflätade berättelserna, lämpar sig utomordentligt för den här typen av berättelse. Det ger mer personlighet och trovärdighet till berättelsen. Visst, vi vet alla på ett intellektuellt plan att Förintelsen har ägt rum och att den var fruktansvärd, men det är så lätt att känna att det där var något som hände då. Det har inget med idag att göra. Då blir det väldigt starkt att läsa om hur det fortfarande idag påverkar folk otroligt mycket. Även Art, som föddes efter Andra världskrigets slut lever med det som en skugga över sig. Det är något som han har svårt att veta hur han ska förhålla sig till och det blir lite av en mur mellan honom och hans far.

Maus är som sagt en serie för alla som trodde att serier inte kunde behandla seriösa ämnen. En serie för alla som vill veta mer om hur det var att leva under den tiden och hur det fortfarande påverkar folk. Men framförallt en serie för alla som vill läsa en stark berättelse!

Betyg: ★★★★★

The Wake (2013-2014)

Standard
3071423-wake

Havet är läskigt. Det är stort, djupt, och vad som finns i det vet vi till stor del inte. Det är lätt att tänka att vi som människor har full koll. Det har vi inte. Mindre än 5% av havet har utforskats. Det är en sjukt liten siffra!

Och till råga på det kan vi inte överleva i det heller. Att vara i havet blir lite som att vara i rymden. Ingen kan höra dig skrika och man behöver ha en dräkt på sig för att överleva.

Det är i det här som The Wake tar avstamp i. Marinbiologen Dr. Lee Archer anlitas av USA:s inrikessäkerhetsdepartement för att tillsammans med ett udda gäng karaktärer undersöka något som hittats på havsbotten (vad som hittas ges en ledtråd om på framsidan till första numret, som kan ses i bilden till detta inlägget). Väl framme i basen långt under havsytan börjar konstiga saker hända och snart är de fast där och måste kämpa för sin överlevnad.

Från filmvärlden kan The Wake liknas dels med The Abyss (1989) (såklart), men också med Alien (1979) med sin brokiga skara karaktärer som blir fast i ett begränsat utrymme med något hemskt och okänt. Och på samma sätt som i dessa filmer byggs det här upp en undergångsstämning. Något kommer att gå fel, man vet inte vad och när men det kommer att hända.

Sean Murphys tecknarstil funkar jättebra för berättelsen. Han har en lite spretig stil, med tunna linjer och mycket detaljer. Och tillsammans med Matt Hollingsworths matta färgläggande passar det perfekt till känslan av hopplöshet som Scott Snyder målar upp i The Wake.

The Wake Scott Snyder issue 1_c

Serien består av tio delar, och halvvägs in tar serien en dramatisk vändning och vi kastas 200 år in i en postapokalyptisk framtid för den andra delen.

Den andra delen är något av en besvikelse, men det är mest för att den första är så otroligt stark.

Överlag är The Wake en av de bästa serierna jag läst på senare år och jag rekommenderar den till alla som gillar skräck, postapokalyps eller bara en bra historia!

Betyg: ★★★★☆