Making a Murderer (2015)

Standard
Making_A_Murderer_Title

Med omtalade serier som podcasten Serial och dokumentärsserien The Jinx har True Crime verkligen varit på frammarsch de senaste åren. De har fått folk världen över att diskutera rättsväsende och kriminalfall och om det verkligen betyder att man är skyldig bara för att man döms för ett brott.

Nu är det så dags för Netflix att släppa sin egen True Crime-dokumentärserie Making a Murderer, som behandlar fallet om Steven Avery som 1985 döms för ett våldtäktsförsök men som 2003, efter 18 år i fängelse, bevisas oskyldig efter nya DNA-bevis. Det är en serie på tio avsnitt, och all handling beskriven ovan avhandlas i första avsnittet, men serien känns ändå inte utdragen utan alla avsnitt känns vettiga. Det finns alltså mycket saker att gräva fram när man väl skrapar på ytan på fallet. Det här var en serie som fick mig att bara sitta och gapa, det går inte att förstå alla vändningar som serien tar eller hur arg man kan bli. När jag väl började titta kunde jag inte slita mig utan jag såg allting under ett dygn. Det är alltså tio timmar. På ett dygn. Så fast var jag i den.

Det här är en bra komplementserie till The Jinx. Som jag läste någonstans; The Jinx är en serie om vad som händer när rika människor hamnar i klammeri med rättvisan, och Making a Murderer vad som händer när fattiga människor gör det.

Gillade ni The Jinx kommer ni gilla Making a Murderer. Se bara till att ni har mycket ledig tid innan ni börjar titta, det finns en risk att ni fastnar.

Betyg: ★★★★★

The Jinx (2015)

Standard
The Jinx (miniseries) POSTER by Source. Licensed under Fair use via Wikipedia - http://en.wikipedia.org/wiki/File:The_Jinx_(miniseries)_POSTER.jpg#/media/File:The_Jinx_(miniseries)_POSTER.jpg

The Jinx är en dokumentärserie om Robert Durst och de mordfall som hänt i hans närhet. Är det bara en olycklig slump, eller har han något med dem att göra?

The Jinx berättas på ett intressant sätt; det blandas gamla nyhetsinslag, polisfilmer från förhör, nya intervjuer och återskapade scener. Det gör att man hela tiden sitter som på nålar och inte vet vad som väntar. Att det dessutom bara rör sig om en miniserie om sex avsnitt gör att tempot hålls uppe ända fram till slutet. Slutet för övrigt. Slutet var ett av de mer chockerande jag sett på senare tid. Speciellt eftersom det rör sig om en dokumentärserie.

Jag tror att det kan ha varit till fördel att jag inte hade någon koll på historien i förväg, då blev överraskningarna desto fler. Hade jag varit mer insatt (såsom jag säkert varit om jag bott i USA, då Robert Durst förehavanden varit förstasidesnyheter) hade inte alla turer i affären varit lika chockerande.

Så något mer ska jag inte skriva. The Jinx är serie som är bäst att se utan för mycket vetskap om historien. Bara se den.

Betyg: ★★★★☆

Sången som används i introt var väldigt stämningsfull och satte sig på hjärnan direkt. Låten var Fresh Blood av Eels. Den finns på Spotify.