Star Trek Beyond (2016)

Standard

Star_Trek_Beyond_poster

USS Enterprise, med sin besättning, är tre år in på sin fem år långa upptäcksfärd i yttre rymden när en nödsignal från en nebulosa fångar deras uppmärksamhet. Det visar sig snart att nödsignalen kanske inte är vad den verkar.

Wow, bara wow! När jag i min text om Legenden om Tarzan (2016) uttryckte min frustration över filmens för komplicerade story för en sån typ av äventyrsfilm, visste jag inte att jag så snabbt skulle få precis vad jag ville ha! Star Trek Beyond är modellen för en sommar-blockbuster i mina ögon. Den har bra aktion, ser snygg ut och en relativt simpel historia som ändå går att investera sig i.

Jämfört med de tidigare Star Trek filmerna i den här serien så separerar den sig mer från original-tidslinjen (vilket jag tycker är bra), men känns samtidigt som en fortsättning på dessa filmer. Skådespelarinsatserna är överlag bra, det är bara Simon Pegg och hans skotska brytning(som kommer och går) som jag stör mig på. Men det känns som ett team som efter tre år har blivit sammansvetsade och kan lita på varandra vad som än händer.

Från att ha varit likgiltig till mer Star Trek efter den förra filmen är jag exalterad igen. Det finns inte en bättre känsla vad gäller film!

Betyg: ★★★★☆

Guardians of the Galaxy (2014)

Standard
GOTG-poster

Jag har något problem med Marvel Studios och deras filmer. Deras filmer är förvisso oftast ganska snygga, men jag känner inget för karaktärerna och det finns ingen insats i handlingen. Det är aldrig tal om att hjältarna kommer förlora. Och det är inte så att jag tror att Stålmannen inte kommer stå som segrare i slutändan, eller att Läderlappen inte kommer att ta fast Jokern till slut, men det måste ändå kännas som att de kan förlora. Filmerna från Marvel känns för lite som berättelser som måste berättas och mer bara som ett nödvändigt steg på vägen till nästa Avengers-film (den första Avengers-filmen var en av få Marvel-filmer som var lyckad, tycker jag).

Och det är lite av det som är Guardians of the galaxys problem också. Det är en snygg film men jag känner inget för karaktärerna och jag bryr mig egentligen inte vad som händer dem heller.

Men vilka är då karaktärerna och vad handlar filmen om?
Chris Pratt spelar Peter Quill/Star-Lord som blir kidnappad av rymdpirater 1988 som liten pojke. 26 år senare tar han sig fram i galaxen som tjuv, men ute på ett av sina uppdrag stjäl han något som han inte borde som hotar hela galaxen. Han måste då sammarbeta med en brokig skara karaktärer för att rädda galaxen. Det är Gamora (Zoe Saldana) en grönhyad lönnmörderska, Drax the Destroyer (Dave Bautista) en tatuerad krigare ute efter hämd, Rocket (Bradley Cooper) en genmodifierad, talande tvättbjörn, och Groot (Vin Diesel) en fåordig trädliknande varelse.

Det är i denna brokiga skara som mycket av filmens behållning är tänkt att ligga. Det ska vara lustigt att det är en talande tvättbjörn med förkärlek för vapen med. Och att det vandrande, talande trädet bara kan säga ”Jag är Groot.” Eller att den mänskliga karaktärens alla popkulturella referenser är från 80-talets jorden, eftersom han blev kidnappad då (man kan ju fråga sig om han inte borde ha skaffat sig lite nya referenser på de 26 åren då han färdats kring galaxen).

Tycker man det här låter kul kommer man vara väldigt underhållen av filmen, men om man som jag bara är måttligt imponerad av denna ytliga fernissa så finns det inget att greppa tag i under det.

Betyg: ★★☆☆☆