Erik får ärva ett gigantiskt hus. Istället för att behålla huset för sig själv, vilket skulle vara för dyrt, så bildar han och hans familj ett kollektiv tillsammans med en samling brokiga karaktärer.
Det är svårt att inte ha förutfattade meningar när man ska se en film av Thomas Vinterberg. I alla fall inte när man som jag av honom tidigare har sett Festen (1998) och Jakten (2012). Det är två filmer som fullkomligt dryper av ångest. När jag samtidigt får en känsla av ångest även av trailern till Kollektivet så förväntar jag mig så klart något liknande från den. Men så är den inte alls. Visst finns det en del scener som är lite jobbiga, men det finns samtidigt andra scener som lättar upp stämningen hela tiden.
Jag tror att jag hade förväntat mig en dansk variant av Lukas Moodyssons Tillsammans (även om jag villigt ska erkänna att det nog är åtminstone tio år sedan jag såg den), som jag minns som mycket mer ångestfylld.
Det finns mycket gott att säga om Kollektivet. Den är välspelad och välregisserad, men det är samtidigt inte en film som jag kommer att bära med mig i tankarna flera dagar som hans tidigare filmer.
Förutfattade meningar är vanskligt, för samtidigt som Kollektivet är en bra film, kan jag inte undgå att bli lite besviken på den.
Betyg: ★★★☆☆
Några från filmbloggskollektivet Filmspanarna har också skrivit om filmen.
Jojjenito har liknande tankar som jag, Fiffi är betydligt mer begeistrad, medan Sofia ligger någonstans mitt emellan (även om betyget blev samma som mitt).
Danny the Street 
För mig är detta klart årets skräckfilm då jag hellre sitter i fängelse än bor i ett kollektiv 😉
En titt blir det i alla fall.
GillaGilla
Då har du mycket läskigheter att se fram emot. Det är mycket kollektiv-vurmande 🙂
GillaGilla
Va, Tillsammans som ångestfylld?! Ok, den var ju ingen barrel of laughs men jag upplevde ändå att Moodysson hade en betydligt mer humoristisk approach till sitt kollektiv än Vinterberg.
GillaGilla
Haha, jag la trots allt in brasklappen att jag pratar om ett tio år gammalt filmminne 🙂
Jag tyckte ändå att man i Tillsammans fick se bägge världarna, både kollektivet och ”vanliga” världen, och att det blev ångest i motsättningarna mellan de båda.
I Kollektivet framställdes kollektivet som enbart positivt. Det jobbiga kom ifrån Eriks kåtbockhet, som man lika bra kunnat få utan kollektivet.
Kanske får bli en omtitt på Tillsammans för att se om mitt nuvarande mognare(?) jag har en annan uppfattning om den 🙂
GillaGilla
Vet inte om jag har så mycket mer uppdaterade minnen av Tillsammans 😉 Jag kan hålla med om att Kollektivet inte lyfte fram några egentliga problem med själva kollektivboendet men eftersom Tillsammans nästan utan undantag använde alla problem för humoristiska poänger (som jag upplevde det alltså) blev det ändå inte så mycket ångest.
GillaGilla
Ja, vi verkar som sagt tycka lika.
Ditt svar till Sofia sammanfattar nog ett av mina problem med filmen. Den historia man vill berätta behövde liksom inte kollektivet även om det blev tillspetsat då Emma (studentskan) skulle flytta in.
GillaGilla
Det är alltid knivigt med höga förväntningar och efter Festen och Jakten så är det ju oundvikligt att man har det på Thomas Vinterberg. Men du gav den en trea till slut och en trea är inte fy skam.
GillaGilla
Nej, verkligen inte! En 3a är trots allt en bra film i min bok, men när man har två stycken klockrena 5/5 filmer i ryggen blir det ju ändå en besvikelse.
GillaGilla