LFO: The Movie (2013)

Historier med ensamma (galna?) vetenskapsmän som gör en fantastisk upptäckt och sakta men säkert, mer och mer, börjar utnyttja upptäckten för sin egna vinning är vanliga inom science fiction. Det beror till stor del på att det är ett dilemma som nog de flesta känner till, hur långt är man beredd att böja sin egen moral för sin egen eller andras fördel? Men även om grundidén eller det moraliska dilemmat är något som funkar betyder ju det fortfarande att utförandet måste klaffa. Annars blir det ju bara en bra idé på pappret.

Och det är lite där LFO: The movie hamnar. I grunden en historia om amatörvetenskapmannen Robert Nord som snubblar över några frekvenser som hypnotiserar de som hör den och ganska snart börjar Robert utnyttja den här möjligheten. Som sagt, bara uppskriven så där så låter det intressant, men det är sedan i utförandet som det brister. För att det ska bli riktigt bra måste det sluttande planet skrivas på ett bra sätt. Man måste kunna förstå hur den moraliska gränsen hela tiden kan flyttas fram, det måste vara trovärdigt. I LFO: The Movie är det första han gör att våldta sin granne (något som sedan inte får några konsekvenser), vilket gör det omöjligt att känna några sympatier för huvudpersonen. Filmen blir även för lång för sin egen budget, hela andra akten är Robert som använder sin nya uppfinning och eftersom budgeten är låg har de inte råd att filma på mer än en plats vilket gör att det bara blir en lång upprepning av samma scen; han säger till sina grannar att göra olika saker i hans hus. På så sätt tror jag att LFO: The Movie nog hade gjort sig bättre som en kortfilm på en halvtimme eller så.

Skådespelarinsatserna lämnar också mycket att önska, de känns ofta väldigt amatörmässiga. Om det beror på att de inte är så bra eller om det beror på brister i manus och dialog (för där finns det brister! Vem säger t.ex. på svenska ”Jag måste gå”, när man måste avsluta ett telefonsamtal?) låter jag vara osagt.

Innan jag började skriva den här recensionen hade jag tanken att den ändå hade en del kvalitéer, men allt eftersom den här texten blev längre blev betyget allt lägre. Det stannar i slutändan på en tvåa, men det är verkligen inte långt ifrån det absoluta bottenbetyget.

Betyg: ★★☆☆☆